Hurog II och hans kampanj fortsätter välla ned över Italien. Numera är 2/3 av denna landsända konstant ockuperad av orcher. Gravkungarnas arme delar sig och låter den norra gruppen inta Gdansk. Alverna drar en suck av lättnad över att slippa en invasion från de västliga öarna. Snabbt lägger de en ny kurs och styr denna nu befriade arme rakt mot norr. Skaven land. Här finns det fria och frodiga(?) områden att erhålla. När Skaven spejarna meddelar detta till sin högst överordnade muttrar och fräser han något hatiskt och får en isande kall blick. Dvärgkungen kan inte vara passiv längre, något måste göras. Han kan inte bara se på när riket skärs i småbitar. Så han skickar den västra armen in till försvar i Belgien. Vampyrerna ska bort. De har slukat nog med dvärgblod. Europakrigets första fältslag står för dörren. Vålnaderna radar upp sig längs horisonten. Dvärgarna spänner armborsten. De jordar ned sig i marken och fattar med härdade händer kring yxornas skaft. -Försvara kullen till varje pris och vi ska segra, lyder fältherrens order på klassiskt dvärgmaner. Vålnaderna dundrar fram. Dvärgarnas lod ryker ett efter ett allt eftersom fienden närmar sig. Nekromantikern känner sina mäns strömmande kraft och pressar dem allt snabbare fram emot dvärgakullen. Plötsligt dyker likvagnen upp från ingenstans. Döden har kommit för att hämta hem de levande. Den rammar rakt in i de oförbereda armbortsskyttarna. Dvärgarna drabbas av panik. Trots oerfarenhet mot icke levande väsen så trodde väl ingen att de skulle drabbas av panik. Man efter man, unit efter unit flyr de fältet skrikandes i plågor. -Hur slåss man mot de som redan dött? -Hur besegrar man folk som inte finns? Lyder skallen. Dvärgarådet får sammlas igen för överläggande av taktik emot odöda. Detta kan de inte tolerera. Necromantikern ler hånfullt åt den flyende dvärgarmen. -De va som jag förväntade mig. De är fega stackare precis som de andra. Han vänder ryggen åt slaget där dvärg efter dvärg mejas ned under sina förtvivlade försök att komma därifrån.